Som om du hade återvänt från döden (del 13/13)

Det kommer en morgon när du vaknar av solsken och fågelkvitter och känner lugn i ditt hjärta. När alarmet inte går igång och nattduksbordet inte alls är särskilt dammigt. Det kommer en morgon när du vaknar från djup och drömlös sömn, utvilad. När du inte rusar ut i köket och kedjeröker för att kväva ångesten, utan lugnt och stilla brygger ditt kaffe och äter din frukost.

När denna morgon kommer håller du inte samma takt som innan när du körde din bil alltför vårdslöst till ett grått parkeringsgarage och kletade på smink i hissen på väg upp till kontoret. Det handlar om att du inte orkar, att när en motor gått på högvarv för länge och till slut stannat kommer du inte att kunna få upp den till samma varv som innan, hur fina reservdelar du än skaffar dig. Men det vill du inte heller. Reparationerna var alltför kostsamma och du vill inte riskera att köra sönder igen. Du har saktat ner, för att njuta av livet, för att uppskatta tillvaron. För att välja livet och för att leva varje dag. För att kunna vara en sådan som aldrig missar att ringa när någon av dina vänner eller i din familj fyller år, för att vara en sådan som håller koll på vad som finns i kylen och äter bra. Som går ut i naturen och njuter av varenda detalj du ser, varenda ljud du hör. Som är öppen och glad och nyfiken. För egentligen är det ju sådan du är.

Det är nästan som om du hade återvänt från döden och du förstår att det faktiskt är först nu som du verkligen har vaknat.

4 thoughts on “Som om du hade återvänt från döden (del 13/13)

    1. Tack själv, Mikael! Jag uppskattar verkligen alla kommentarer jag får här. Kram!

      Om hur det kändes så har jag nog inte helhetsbilden än. Men vissa inlägg har känts djupt i själen när jag skrivit dem, andra har varit som att skriva vilken berättelse som helst – det jag kände då känns så främmande nu – och andra i sin tur har fått mig att reagera helt omedvetet och gett fysiska symptom som de jag upplevde när det hände. Jag inser att mitt välmående inte är något självklart och att det faktiskt är ganska skört och måste tas väl omhand, varje dag.

      Min förhoppning med att skriva den här berättelsen är både att kanske kunna ge människor som inte upplevt något liknande en liten inblick i och förståelse för och samtidigt ge de som har drabbats en känsla av att de faktiskt inte står ensamma även om det känns så. Men texter är en slags tankebarn, i samma stund som jag trycker på publicera-knappen förlorar jag all kontroll, då får orden ett eget liv och möter människor på egen hand. Hur de människorna blir berörda – eller inte berörda – är helt personligt och har väldigt, väldigt lite med mig att göra. Men jag vill väldigt gärna höra om de där mötena, förstås. :-)

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s